Anmälan är bindande tre veckor före kursstart. Det innebär att vid återbud senare än 3 veckor före kursstart är du skyldig att betala hela kursavgiften p g a att våra kostnader då är fastlåsta. Avbokning skall alltid ske skriftligt och du får en skriftlig bekräftelse på den så att den gäller. Anmälningsavgiften betalas ej tillbaka. Du har alltid rätt att skicka någon annan i ditt ställe.
Om kursen inställs eller flyttas till annan datum sker naturligtvis full återbetalning till de som tänkt gå kursen

Det finns många olika sätt att kommunicera med den s.k. osynliga världens varelser.

Vilken metod som fungerar bäst kan bero på situationen i sig men också på vilket väsen man vill tala med.
Ibland kan det vara en varelse eller ett medvetande som pratar på en sådan frekvens eller på sådant sätt så det är svårare eller omöjligt att uppfatta med hörseln.
Det kan också bero på hur man själv mår för stunden.

När jag mår bra så kan jag ofta höra vad den osynliga varelsen säger, men om jag t ex ätit något som jag inte tål eller är i en väldigt belastad miljö så försvinner den förmågan ganska snabbt. Då får jag ta till någon annan metod.

Här följer en berättelse om samarbete med stortroll och gigantiska utomjordiska väsen och som startade med att jag använde en lite ovanligare kommunikationsmetod.

Vi (Per-Uno Fransson och jag Eva Svensson) talar och arbetar ofta med väsen som är ca 12 m stora. De inger en känsla av troll, eller rättare sagt en blandning av jätte och troll, så därför kallar vi dem stortroll.

Stora väsen, men även mindre, har ofta möjlighet att skicka iväg så mycket energi så att man känner av den.
För ett antal år sedan kom jag därför på metoden att knuffa och dra.

Vi hade märkt att stortrollen har stark energi. Man kan ibland känna av dem när de är i närheten. Jag ställde därför en fråga till stortrollet och bad honom att om svaret var Ja så skulle han skicka så mycket energi mot mig så att jag kände det, och om svart var Nej så skulle han istället dra/suga mig mot sig. Det visade sig fungera utmärkt.

Vi har lärt ut metoden till åtskilliga personer genom åren. Många känner tydligt när stortrollet sänder energi, de knuffas bakåt och tappar faktiskt ofta balansen så pass mycket att de behöver ta ett steg för att inte trilla. Föra att känna det så är viktigt att stå med benen ganska mycket ihop från början och vara så avslappnad att man faktiskt kan trilla, dvs. man får inte stå för stabilt eller spjärna emot. Det är ju trots allt inte en ångvält som kommer emot en utan en subtil ström av energi.

Den här metoden har vi lärt ut till många på våra naturväsenkurser. Då får alla stå på ett led bredvid varandra och så ber vi stortrollet som står framför oss att ömsom knuffa och ömsom dra. De flesta brukar känna hur de gungar framåt eller bakåt och kan därför själva fortsätta med den tekniken och även kommunicera med andra osynliga väsen.

En annan teknik som många använder är att låta svaret från det osynliga väsendet påverka en pekare som man håller i handen. På på så sätt kan man få ett ja- eller nej-svar, en riktning, en storlek eller något annat visat genom pekarens olika rörelser.

I berättelsen som följer använde jag också en annan teknik när jag ville att stortrollet skulle visa mig till en plats som jag inte visste var den låg.
Det visade sig bli en mycket märklig historia.

På mitt lantställe i Dalarna finns det stortroll som vi oftast samarbetat med. Han brukar också ställa upp och hjälpa oss när vi behöver få goda råd eller en bedömning av en fråga från ett proffs på hur man hanterar naturen bäst i olika situationer.

 

För några år sedan så var Per-Uno Fransson och jag på mitt lantställe ett par sommarveckor.

Stortrollet hade tidigare bett oss om hjälp med ett healingarbete i naturen, men vi hade inte haft tid. En dag fick vi tid över så jag bad därför att han skulle visa mig vart han ville att vi skulle åka och arbeta. Eftersom jag inte var i bästa kondition så kunde jag inte höra vad han sade utan bad att han istället skulle påverka mitt pekfinger och föra det till rätt ställe på en karta. Jag tog fram Gröna kartan (en mycket detaljerad karta) över området och frågade med pekare om platsen fanns på den kartan. Jo så var det. Pekaren gav ett ja-svar. Jag lade mitt pekfinger på mitten av kartan och gick ner på meditationsnivå och satte igång känsligheten. Han förde mitt finger sakta mot vänster och hann ända fram till kanten av kartan innan det stannade just där kartan slutade.

Vad fanns här? Jag såg att det var ett ställe där en liten grusväg väg passerade alldeles intill och nästan rundade en sjö. Jag hade aldrig varit på den platsen.

Hur kändes platsen? Jag kopplade på känslan och satte dit fingret igen. Hu! En starkt negativ energi for igenom min kropp. Nog var det här en kraftigt negativ plats och starkare än de flesta andra negativa platser. Bra! Då hade tekniken med pekfingret fungerat. Men varför var det så negativt? Vad var det för plats? Vad hade hänt där? Frågorna var många och nyfiken stor.

Jag visade Per-Uno platsen på kartan och han bekräftade att även han uppfattade den som mycket obehaglig.

Vi tog genast bilen och åkte iväg. Det var inte mer än ett par mil bort.

När vi närmade oss sjön tittade vi med spänning framåt för att få se vad det här handlade om. Det var sällsynt att stortrollet bad oss om hjälp, i normalfall så frågade vi om det fanns något vi kunde hjälpa till med, så det här måste vara något verkligt extra.

Vi skulle först runda kortänden av sjön och sen skulle vi vara framme. Skogen dolde sikten och inte förrän vi kört runt kortänden på sjön så såg vi platsen.

Framför öppnade sig ett stort kalhygge. Alla träd var nedhuggna på ett flera hundra meter stort område. Nere vid vattnet hade man också tagit nästan allt, bara en liten dunge med sly fanns kvar.  Men det var inte nog med att man kalhuggit platsen. Man hade också bränt hela området. Så vi såg en kolsvart, helt nedbrunnen, flera hundra meter stor eländig plats.

Kalhyggen har vi jobbat med en hel del förut. Det är förskräckliga områden energimässigt. Det är normalt fullt med skadade, lemlästade och halvt eller helt döda naturväsen på dem. Dessa lider och gnyr. Det är därför en stor plåga för mig att vistas på kalhyggen. Om jag inte har tid att hjälpa dem så gäller det att inte koppla på känsligheten, annars kommer tårarna ofelbart. Att dessa naturens beskyddare och uppbyggare skadas så av vårt oförstånd är helt bedrövligt. Stora delar av Sverige använder skogarna som ett slags jordbruksmark, dvs. bönderna planterar skog och sen skördar de genom att göra kalhyggen. Det är lag på att göra så.
Inte blir det bättre av alla halvhöga stubbar man nu bestämt måstes lämna kvar för insekter och fåglar. Naturväsendet som sköter ett specifikt träd kan fastna och inte komma därifrån och bli alldeles förtvivlat när det fortsätter att springa uppför och nerför stammen för att hitta en lösning.   Vi brukar då ta det och flytta över det till en ny liten planta av samma sort som ingen än så länge ansvarar för.    

Nu var vi på ett kalhygge som dessutom hade bränts efteråt. Det är sällsynt att man gör så, men det förekommer för att vissa gamla växter skall kunna gro. Deras fröer kan ligga och vänta i många många år på en brand så att de sedan kan klara av att gro.

Men var det verkligen bara ett kalhygge och en brand som hade påverkat det här stället? Platsen var allt för negativ för bara detta. Vad fanns mer?

Jag scannade igenom området och upptäckte en gigantisk energiläcka. Strax intill vattenbrynet såg jag en stor fontän som bara vräkte ut energi, ungefär som ett oljetorn som exploderat och fattat eld. Det var uppenbart att branden också skadat energiportalen som fanns där. Energin, som inte var negativ i sig, bredde ut sig över ömrådet på ett helt okontrollerat sätt. Effekten blev förödande. Dessa tre faktorer ihop, kalhygget, branden och energiläckan skapade den här ofantligt obehagliga känslan på platsen. Inte underligt att stortrollet hade bett om hjälp.

Så vad gör man för att läka en sådan plats? Det undrade vi med.
Det här berörde ett så stort område. Något liknande hade vi inte varit med om tidigare. Hur skulle vi klara av det inom rimlig tid? Det skulle ta hur lång tid som helst.

Vi hade satt oss på en liten berghäll alldeles intill vägkanten, det enda rena stället på platsen. Allt annat var kolsvart. Medan vi funderade kom en bil åkande med ett medelålders par i. De stannande och undrade varför vi slagit oss ner vid vägkanten på ett svartbränt hygge.

Vad svarar man? Att stortrollet bett oss om hjälp och vi nu höll på att heala naturväsen?

Nja, vi hasplade ur oss något om att vi satt och tittade på utsikten(!).
De måste ha funderat på var smak…

När man inte vet svaret på något så är det bäst att gå ner på meditationsnivå. Jag brukar få svaren då. Efter någon minut så kom insikten om hur vi skulle göra.
Jag berättade för Per-Uno, som omgående började jobba på sitt sätt med att rensa energistopp i de underjordiska energitunnlar som fanns på platsen.
Vi har hittat ett energisystem som tycks finnas över hela jorden. Det kan liknas vid ett akupunktursystem med meridianer och akupunkturpunkter.  Det var en ”akupunkturpunkt”, dvs. en vertikal energipelare, som hade kollapsat.
Jag insåg att även en energipelare måste skötas av ett naturväsen eftersom de sköter allt annat i naturen. Väsendet kanske hade blivit skadat i branden och kunde inte längre sköta sin uppgift.   

Vad gör man då?  Ner på meditationsnivå igen för att få mer kunskap.
Jag började sedan jobba med att känna hur energierna kunde balanseras och fick följa intuitionen. Det var inre så lätt men det fungerade. Efter en stunds famlande så hittade jag en metod som var möjlig och kunde på så sätt heala väsendet.  Då började han kunna göra sitt jobb igen. Han drog ihop det kaotiska energiutbrottet till ett mer lagom flöde och på platsen strömmade åter den mängd energi som den behövde, varken mer eller mindre.  
Så långt gick det bra, men vad skulle vi göra med hela den brända och kalhuggna ytan där tusentals väsen var lemlästade, halvdöda eller helt döda?

Vi hade jobbat med sådant förut och lärt oss att det kan gå genom lite olika tekniker, men aldrig med Reiki-healing, för den kan i sig döda naturväsen p g a fel  frekvens.
Områdets storlek skulle dock innebära att det skulle ta oss flera timmar att bli klara.
Så vad gör man? Vi hittade inga nya svar.

 

Min erfarenhet visar att när jag inte klarar det själv efter att ha försökt på olika sätt så lönar det sig ofta att be om hjälp. Här var det nu läge för det. Det måste finnas de som är bättre på det här än vi. Så jag kallade mentalt på hjälp.
Jag undrade om vi skulle få någon och i sådant fall i vilken form.

Det dröjde inte mer än några sekunder så ser vi att ett gigantiskt väsen kommit ner. Den var närmare hundra meter lång, kanske 20 m högt och såg ut som en insekt.
Den var svart och liknade mest en fluga men hade inga synliga vingar, utan det såg mer ut som den hade täckta skalbaggsvingar. Den stod med de olika benen på olika småkullar i området och vänd emot oss.

Den här typen av väsen har jag träffat på förut. De är vänligt sinnade men ganska neutrala i sitt uppförande. Många människor är rädda för dem och säger att de är hemska, men det är inte min erfarenhet.

Första gången jag mötte dem var i Afrika. Jag var mörkhyad, inte mer än ca 5 - 7 år och bodde troligtvis i Burundi.
Det kom ett antal sådana här jätteinsekter gående genom djungeln. De var så höga att kropparna nästan var ovanför trädtopparna och bara benen gick nere bland träden. De gick som soldater på bredd genom djungeln. Jag blev fullständigt panikslagen och försökte springa hem men hann inte undan. Jag trodde min sista stund var kommen.
En insekt gick fram till mig där jag låg på rygg på marken efter att ha trillat när jag försökte fly. Jag var fullständigt övertygad om att jag skulle bli uppäten.
Insekten undersökte mig noggrant med sina ”armar”, ”framben” eller vad de delarna nu kan heta. Sen gick den lugnt vidare.

Det här minnet har legat kvar som ett fasansfullt trauma hos mig. Jag upptäckte det i det här livet några år före händelsen på kalhygget och hade därför haft möjlighet att göra mig av med traumat och även rädslan för dessa varelser som ibland sökte mitt sällskap.

Så det var med spänning som jag tittade på insekten som kommit ner när jag bad om hjälp.

Jag behövde inte förklara något för honom. På några få minuter hade han healat hela området och dess invånare. Det kändes omgående en stor skillnad på hela området. Den hemska energin var nästan borta. Fantastiskt!

 

Eftersom vi inte hade erfarenhet av hans jobb med sådana saker sen tidigare så frågade vi för säkerhets stortrollet om vad han ansåg om resultatet. Vi brukar ofta använda hans kunskap och fråga honom om olika saker är bra eller dåliga för naturen, eftersom han är proffs på området.

Stortrollet var mycket nöjt med resultatet.

 Vi arrangerar så att många människor samarbetar och skickar healing till olika ställen på jorden två kvällar per vecka, onsdag och söndag.
Du får gärna var med.
Tiden är alltid 19:30 - 19:45.
Om det inte passar dig så går det att skicka mellan kl 18 och 20. 

På onsdagar skickar vi främst till mer lokala mål i Norden. På söndagar till andra mål i hela världen.
Där kommer även internationella grupper att medverka och skicka healing och positiva tankar.   

Hoppas att du tycker att vår framtid och Moder Jord
är värd att få en kvart eller två i veckan.


Tillsammans gör vi underverk med miljön, klimatet och utvecklingen! 

Den här har du provat